Faktiskt träning v. 39

V.39
Mån: Vila
Tis: Promenader till och från jobbet
Ons: Vila
Tors: Vila
Fre: Vila
Lör:  ToppLoppet.
Sön: Zumba

Helt klart inte vad jag tänkt mig, men det gäller att lyssna på kroppen!

ToppLoppet

Topploppet gick över förväntan!
Kände inget i halsen, men kände ju ändå att kroppen inte svarade som den brukar.

I början på veckan var jag helt inställd på att gå runt. Men när det släppte i halsen så tänkte jag att jag kan väl iaf springa bitvis...

Jag hade som målsättning att ta mig runt på under 45min, eftersom jag inte kunnat träna som jag ville. Så när jag stod på startlinje hade jag alltså inte tagit mig igenom 5km på ett år!
Då var det i IFORM-loppet, med en kompis som har svårare att rör på sig. För oss som gick hela tiden tog det ca. 1h.

Jag sprang ca. hälften och gick ca. hälften. Jag kom i mål på 38min!!!
Riktigt stolt över mig själv, det trodde jag inte.
Å jag hade riktigt mkt kraft kvar på slutet och sprang om en hel del...

Nästa år ska jag kunna springa hela loppet.

"Om du gick hälfen så är ju 38min en riktigt, riktigt bra tid!" sa min svärfar på kvällen.
Tror jag växte nån decimeter...

ToppLoppet imorgon!

Imorgon är det dags för ToppLoppet i Hagaparken.
Förkylningen känns mycket bättre idag. Framförallt känner jag inget i halsen, så jag tror att jag ska våga mig på att springa vissa sträckor iaf... Får se hur dagsformen känns imorgon!

Men här hemma är det inte jag som längtar mest, utan mina underbara tjejer!
Dom ska ju springa MiniToppLoppet innan mig...
Imorse när alla håller på att göra sig iordning säger den yngsta till sambon: "Sen när vi kommer hem idag, kan vi gå ut och öva på att springa då?"
Hon är "naturligt" aktiv och har en väldigt muskulös kropp om man jämför med syster, som är mycket mer lik mamma. Alltså inte "naturligt aktiv". Å hon måste springa betydligt längre, dom har delat upp distanserna baserat på födelseår.

Mest lockar det att få en egen riktigt medalj! Inte för mig, utan för dom...

Min stora fasa...

En av mina största fasor är att förmedla osunda vanor/värderingar till min älskade döttrar.

Vi pratar om vikten av att röra på sig... Både jag och sambon är (han har alltid varit, jag är nu) relativt duktiga på att röra på oss. Det vill man självklart att dom ska få med sig...

Båda tjejerna går på gymnastik. Något som jag själv gjorde när jag var liten, och som jag än idag kan känna att jag har nytta av. Så länge dom vill fortsätta så är jag bara glad. Men jag skulle aldrig drömma om att tvinga ditt dom för min skull. Iaf ur min synpunkt. Men hur upplever dom det? Vet dom att jag skulle tycka att det var jättetråkigt om dom slutade? Fortsätter dom för att göra mig till lags?

Båda har nämnt dans. Jag har sagt att jag kan kolla upp om dom kan börja på dans någonstans, men det ville dom inte. Iaf inte just nu.

Samtidigt tycker jag att barn ska få vara barn, att dom ska vara fria att leka med sina kompisar och inte ha massa aktiviteter mest hela tiden.

Blansgången är svår, att vara uppmuntrande men att inte krävande!

Om två veckor är dom med och springer MiniToppLoppet.
Det är den utlovade medaljen som lockar, men om det är någonstans man verkligen kan få uppleva glädjen med att röra på sig så är det väl ändå vid sådana tillfällen?!

Träningsvecka 38

Mån: Vila
Tis: Promenaderna fram och tillbaka till jobbet
Ons: Yoga + M.R.B
Tors: Promenaderna fram och tillbaka till jobbet
Fre: Core
Lör: Zumba
Sön: Zumba

Kankse jag tar en tur på bandet också på fredag. Måste ju öva inför ToppLoppet! =0)

ToppLoppet

Nu har jag anmält mig till ToppLoppet!
Sista dagen idag, och jag kände att jag behövde något att sträva emot.

Det blev 5km... Ville egentligen köra 10km, men det verkade vara hårt på att man skulle springa. Att jag skulle lära mig att springa 10km på 3veckor känns väldigt osannolikt.
Får höra med dom när jag hämtar ut nummerlappen...
Men 5km kan jag nog klara. Om inte annat så med ren vilja!

Anmälde även mina sessor till MiniToppLoppet!
Trodde båda skulle få springa den kortare sträckan då min äldsta inte hunnit fylla 7år. Men anmälningen gick inte igenom först, dom verkar köra rakt av på årtalet.
Var lite orolig att hon inte skulle vilja då. Få springa längre å dessutom springa utan syrran. Men till min förvåning sa hon okej nästan på en gång. Att dom ska få varsin medalj är nog det som motiverar mest...

Ingen träning idag heller....

In i det sista hoppades jag på å få köra mina onsdagspass.

Insåg igår kväll att det inte var direkt lämpligt då det svider ordentligt i halsen. Igen.

Skickade istället iväg sambon på lite morgonträning, å jag njuter av en lugn morgon med mina små sessor.


Idag anmäler jag mig och mina sessor till ToppLoppet.
Vet inte än om jag ska våga mig på att springa, eller om jag ska nöja mig med att gå. Får se.
Men göra det ska jag. Å mina små tjejer ser mest fram emot att få varsin medalj!