När jag vaknade i fredags morse hade jag lite träningsvärk bak vid skuldrorna. Blev lite förvånad, men ändå tacksam. Det är ju så mycket lättare att röra sig utan ordentlig träningsvärk! ;0)
Men under kvällen kom den smygande, i rumpan men främst insida lår.
På lördagmorgon ringde klockan tidigt. Det skulle hinnas bakas färdigt innan kalaset! Dessutom hade jag siktet inställt på att trots att det skulle vara kalas, hinna med min Zumba. Det gjorde jag. Träningsvärken var värre, och jag började fundera på om jag verkligen skulle klara av att köra. Men som tur är så gick jag! Det gick bra. Kunde inte gå ner lika djupt som vanligt, men annars var det faktiskt ganska skönt att mjuka upp dom ömma musklerna lite!
Även om det blev lite väl stressigt när jag kom hem, då sambon hade missbesömt tiden. Så allt som borde ha varit färdigt var inte det. Så för att hinna med, så hoppade jag lunchen. Hade ätit en bar på bussen på väg hem, så det var ju inte tomt i magen iaf! Det resulterade ju självklart i att det slank ner betydligt mer fikabröd än det brukar. Men det är förlåtet.
Idag fick jag då sällskap på Zumban!
Jag tror att hon blev positivt överraskad. Hon beskrev instruktören som en blandning mellan en galen spanjor och en clown. Hur tolkar man det?
Hon ville iaf följa med nästa vecka igen!
Å vi har redan bokat två pass under veckan, plus mina vanliga helgpass.
Det blir nog bra det här. Sambons kommentar va: "Men hur ska jag hinna träna om ni ska bli sådär träningsgalna?" Det känns inte direkt som ett jobbigt problem att lösa... =0)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar